
Alternativmedicin och Skolmedicin i jämförelse
1. Alternativmedicinen är
holistisk, man tar hänsyn till helheten. Skolmedicinen har snarare inriktats åt andra hållet, och blivit allt mer
specialiserat. Till alternativmedicinaren kommer du i din helhet, med alla aspekter både fysiska, mentala, känslomässiga och andliga
som utgör dig, och kan ventilera alla krämpor. När du går till läkaren får du välja ut vilken del av dig du vill visa upp, och han är
förmodligen föga intresserad av dina andra krämpor, i så fall får du gå till nästa specialist.
2. Alternativmedicinen är i princip
biverkningsfri - men kan ha läkereaktioner sk förstförsämringar som är ett led i att kroppens läkemekanism
har gått igång - medan receptbelagda läkemedel inom skolmedicinen oftast måste överväga nyttan mot biverkningarna .
3. Alternativmedicinen arbetar utifrån det som är
friskt, och jämför med det som är optimalt friskt. Analyserna är ofta subtila så till
vida att den fångar upp obalanser i kroppen på ett tidigt stadium, och man kan därför arbeta förebyggande. Inom Skolmedicinen jämför man med
det som är sjukt - man mäter om dina värden avviker tillräckligt för att anses som sjukt.
4. Alternativmedicinen går ut på att kroppen ska komma i
balans och att höja kroppens regenerationskraft, dvs förmåga att återhämta sig
och
självläka. Inom skolmedicinen handlar det istället om att hämma/stimulera en viss funktion genom att tillföra
farmakologiska substanser. Dessa substanser som är kroppsfrämmande kemikalier har oftast bara en symtomdämpande funktion och effekten
upphör när man slutar ta medlet. Läkemedel är starka och effektfulla och kan många gånger vara en lisa.
"Ni vet väl varför läkemedel är receptbelagda? - Det är för att de är så farliga! sa Dr Nylander nyligen i sitt föredrag
till tandvårdsskadade i Kristianstad.
5. Många alternativa terapier handlar om det man inte kan se, om
energier, det som i Kina kallas
qi, och i Indien för
prana. Denna energi kan kännas och mätas på subtila plan och för att förstå denna energi måste
man erkänna att det finns en universiell energi, och att allt som finns i universum också genomsyras utav den. Eftersom vi är en
del av universum så genomsyras även vi i. I människokroppen blir den universella energin till livsenergi, qi.
Eftersom qi = livsenergi och det är mängden livsenergi som avgör hur friska och motståndskraftiga vi är så måste all läkekonst gå
ut på att bevara och stärka qi i alla delar av kroppen. Terapier som försvagar qi i något organ är inte fruktbara i längden eftersom
delen påverkar helheten.
Livsenergin finns inte inom skolmedicinen som en egen kraft att värna om, men man måste inte vara alternativmedicinare för
att anamma begreppet qi. En sådan man var professor och radiolog Björn Nordenström, han utgick just ifrån att det finns en universiell
energi, och qi när han skrev sin bok Exploring BCEC-systems. Med detta som grund kunde han förklara och vidareuveckla sin terapi som
gick ut på att behandla och bota cancer genom elektriska strömmar. I Sverige togs inte denna del av hans forskningsarbete på allvar och
han fick mycket kritik men bla i Kina där man förstod begreppet qi, kom man att använda Nordenströms utarbetade elektroterapi med
fantastiska resultat.
Läs om:
Björn Nordenström
6. En stor skillnad mellan alternativ- och skolmedicinen är den
tid varje patient får. Det är inte ovanligt att man hos läkaren får 5-10
minuter för sitt besök medan man hos en terapeut får 30-90 minuter. Terapeuterna lyssnar och ger dig tid.
Miljön är också en påtaglig
skillnad; läkarna jobbar i en mer eller mindre klinisk sjukhusmiljö, medan terapeuterna har en mer ombonad "hemma-miljö".
7. Den allra mest påtagliga skillnaden är att i alternativmedicinen behandlas varje patient
individuellt, varje patient är helt enkelt
unik.
Om vi exempelvis jämför om 5 migränpatienter kommer till läkaren så ger förmodligen läkaren alla 5 migränpatienterna samma medicin initialt, helt enkelt
det medel han är mest bekant med tex Immigran. Om samma fem migränpatienter istället hade besökt en alternativ terapeut så hade ingen av dem fått samma
behandling -det hade varit olika punkter eller områden hade stimulerats, de hade fått en individuell uppsättning av olika medel, olika rekommendationer
hur de skulle äta osv som hade stämt med var och ens unika profil/konstitution. Det enda de fem patienterna har gemensamt är deras migrän - för övrigt är
de helt olika.