Bindvävsmassage

Bindvävsmassagen upptäcktes 1929 utav den tyska sjukgymnasten Elisabeth Dicke. Hon led utav en svår cirkulationsrubbning i ett ben men räddade det från en amputation genom att massera sig själv. Hon konstaterade sambanden mellan förändringar i underhudens bindväv och organiska störningar.

Hon vidareutvecklade senare metoden tillsammans med Professor Kohlrausch och Dr Teirich-Leube vid Medicinska universitetskliniken i Freiburg. Bindvävsmassagen kom till Sverige på 1970-talet. Metoden används idag av sjukgymnaster och utav olika alternativa behandlare.

Det är en kraftfull behandlingsmetod för att på reflexologisk väg via det autonoma nervsystemet påverka inre organ. Diagnos ställs genom att gå igenom rygg och bäcken. Förändringar i en bindvävszon kan kännas och även ses. Massagen består av olika tekniker för töjning av hud och bindväv.. De hårda ansvällningen av bindväv upplevs ofta som att ”kostymen är för trång” eftersom bindväven är för tät, stram och oelastisk. Massören använder fingertopparna och drar i huden omväxlande små och stora nyp och grepp enligt en speciell fingerteknik. Behandlingen innebär att massören ”sliter av” de fina kollogena trådar som håller fast huden. Det kan ”kännas” men det ska inte göra ont.

Meningen med massagen är att ”lossa upp” bindväven för att öka genomströmningen. Behandlingen har effekt endast på sjukligt förändrad bindväv, där den har en mycket utrensande effekt - såväl fysiskt som psykiskt. Massagen medför en mekanisk förändring lokalt genom ökad blodcirkulation men ger också indirekt stimulans av de inre organen. Stressnivån i kroppen minskar, musklerna slappnar av, smärta lindras och rörelseförmågan ökar genom den ökade blodgenomströmningen.

Bindvävsmassage är bra vid muskelspänningar, smärta, ärrvävnad efter skador eller operationer, inaktivitet och olika sjukdomstillstånd som leder till att bindväven förtätas och rörelseförmåga inskränks.Behandlingen rekommenderas vid reumatism, fibromyalgi, whip-lash, gastrit, prostatit, tarm-inflammationer, benhinneinflammation, senfästeinflammation, vadkramp, tennisarmbåge, golfarmbåge, musarm och magkatarr och kroniska inflammationstillstånd,

Bindvävsbehandling är inte lämpligt vid t ex epilepsi, kärlkramp, astma och psykiatriska symptom, eller vid akuta skador och sjukdomar samt om man har onormalt rörlig bindväv.