Homeopati
Homeopatin grundas på principen att lika botar lika (från det latinska similia similius curentur). Hippokrates, läkekonstens fader, var den förste att förstå denna princip; att man kan behandla kroppen med ett medel som ger just de symtom som man vill bota. Det var dock Samuel Hahnemann (1755-1843) som var den som kom att utveckla homeopatin. Detta innebär en utspädning av modertinkturen som baseras på mineral-, djur- eller växtriket. Mellan varje utspädning, vilket göres i etapper, skakas tinkturen vilket kallas potensering. Det finns olika skalor och potenser. Icke desto mindre finns det mer energi eller kraft i medlet ju mer potenserat det är. En förklaringsmodell är att molekylerna gör subtila "energiavtryck"; blueprints vid potenseringen, som på så vis laddar vätskan. Därvid går homeopatin också under beteckningen frekvensmedicin. En av homeopatins fördelar är att de låga doserna säkerställer att det inte finns någon förgiftningsrisk. Hur eller varför homeopatin fungerar finns det ännu inte någon vetenskap som kan förklara, men historien har visat att den fungerar.
Erfarenheten av homeopatin har växt sig stor genom århundradena. Idag har man stor kännedom om medlens verkan, deras fysiska påverkan men även de själsliga sfärerna.
Homeopatin har delat sig i två grenar. Den ena kallas komplexmedelshomeopatin och den andra enkelmedelshomeopatin.
Komplexmedelshomeopatin: Där ett medel innehåller flera olika homeopatiska substanser som man vet är verksamt på just det område man man vill behandla. Vill du exempelvis behandla din lever, så får du ett medel sammansatt av flera medel som man vet har levern som sitt huvudsakliga reaktionsområde, vill du ha hjälp med oro får du ett sammansatt medel avsett för just detta...
Enkelsmedelshomeopatin: Här utgår man från att ett enda konstitutionsmedel, bestående av endast en homeopatisk substans, ska bota hela symtomkomplexet, både det själsliga och kroppsliga. Homeopaten tar hänsyn till både själsliga och fysiska karaktäristika, alla typiska/udda personlighetsdrag, specifika för den patient som ska behandlas. Därför är homeopaten väldigt noga i sitt val av medel, som väljs på grundval av en ordentlig och djup genomgång av anamnes. Genom val av potens kan man reglera huruvida effekten ska gå mest fysisk eller emtionellt. Ibland råkar vi ut för omständigheter eller trauman som gör att vår grundkaraktär ändras, fysiskt eller psykiskt, då måste man fört skala av detta lager eller skikt innan man får sitt konstitutionsmedel.
Båda grenarna går ut på att läka kroppen, att stödja den och ge kroppen den kraft så att den kan kasta ut sjukdomen. All läkning utgår från kroppen och vi kan bara understödja den.
Läs mer om homeopati här Wikipedia